
Det är många aspekter att ta hänsyn till när man är med och bygger en ny stadsdel. Läs mer om hur resonemanget går.
Hej Anders Torslid, VD för Kraftstaden (som äger byggnaderna på Stridsberg) och Trollhättan Exploatering (företaget som tillsammans med Trollhättans Stad utvecklar Vårvik)
Många är måna om byggnaderna på Stridsberg, är du och dina kollegor det också?
I allra högsta grad. Arbetet har sedan dag ett inneburit att vi försöker ta tillvara på det historiska, det genuina där ute, framförallt de vackra tegelbyggnaderna. Att dessa viktiga objekt är med och sätter sin prägel även på det som ska byggas nytt. Precis som vi gjort i vårt arbete med att utveckla Innovatum.
Vilka faktorer behöver ni ta hänsyn till när ni ska försöka bevara byggnaderna på Stridsberg?
Bortsett från kontorsbyggnaden så är flera av byggnaderna i väldigt dåligt skick. Vi har också, tillsammans med kulturvetare och externa konsulter, försökt bedöma vad som är kulturminnesmärkt då flera av byggnaderna är förvanskade sedan ursprunget. De har byggts på i olika decennier – inte alltid med hänsyn till helhetsutseendet.
Vi måste också titta till helheten i detta projektet. Blir kostnaden för stor gällande sanering, kulturmiljön och den rödlistade Dammfladdermusen (vi behöver anpassa byggnationen för att inte påverka deras livsmiljöer) så kommer inte projektet att kunna genomföras. Då kommer förfallet att fortsätta, föroreningar riskerar att spridas via erosion och/eller rasa ner i Göta älv.
Vad innebär rivningslovet som är utfärdat?
Det innebär att om vi måste riva något för att det är i för dåligt skick, så får vi det. Men vi försöker in i det sista att rädda det som bedömts värt att bevara. Med det sagt har vi konstaterat att en hel del går att rädda, framförallt de byggnaderna med mest karaktär. Till allas stora glädje.
Vad blir svårast att rädda?
Sågblads- och hyveljärnsfabriken. Dessa två byggnader ligger på den övre platån. Byggnaderna är i mycket dåligt skick och är dessutom förvanskade sedan ursprunget. Vi måste bland annat gjuta en ny betongkonstruktion till taket. Att byta ut den innebär att skulle behöva genomföra ett omfattande renoveringsarbete på en byggnad med undermåliga väggar klädd i fasad bestående av tegel som smulas sönder vid beröring. Det är oklart om det ens är genomförbart. Det skulle bli ekonomiskt oförsvarbart att ägna så mycket tid, kraft och pengar på att rädda något som ändå inte ser ut som det gjorde från början.
Alternativet, att ha kvar en byggnad och spärra av runt den för det är för farligt att vistas där känns inte som ett möjligt alternativ.
Hur tar ni tillvara på arvet och historian generellt där ute?
Platser och siktlinjer kommer att bevaras och framhävas. Trappräcken, trappor och betongkonstruktioner bevaras i största möjliga mån. Gamla befintliga murar renoveras och rustas upp. Vi dokumenterar och fotograferar under hela byggnadstiden, dessutom filmar vi och skriver en bok och intervjuar Stridsbergsveteraner.
Vi tar tillvara på alla gamla verktyg, valshjul och annat som vi råkar på med ambitionen att få in dessa fantastiska detaljer från förr in i det nya. Vi hoppas också hitta tillräckligt mycket underlag för att få till någon form av showroom eller museum på området. Istället för att låta det förfalla eller rosta sönder i någon mörk vrå i Martinverket.