Jag möter upp med stridsbergsveteranen Kjell Stjernlöf i Göteborg, på plats på hans älskade Linné. Kjell är född på Stridsberg, hans pappa var planeringschef där och var också en av de som bodde i tjänstemannabostaden eller kontoret som det kallas idag.
– Jag tillbringade mina första 17 år i livet på Stridsberg, berättar han.
– Högst upp i tjänstemannahuset på vån 2. Vilken barndom ändå, vilka miljöer, konstaterar han och pratar vidare om glädjen att få dela den tiden med sina två jämnåriga kompisar vars föräldrar också arbetade på Stridsberg. De bodde i arbetarbostäderna uppe på höjden i Källstorp.
– Vi sköt prick med luftpistol i slänten, förklarar han. Och gjorde en fasligt massa hyss och bus, förklarar han vidare och skrattar. Det var inte tillåtet att vistas på området under arbetstid, men när arbetarna gått hem fick de leka även på området, med vissa regler såklart.
När Kjell var 12 år började han jobba som postbud för att några år senare avancera till förpackningskontoret. Det var där alla produkter hamnade för att skickas ut i världen. Som t ex när en 3 meter lång pappersmaskinskniv skulle förpackas inför nästa anhalt, då kunde det bli lite svettigt berättar Kjell.
Det var också där som intresset för andra länder och språk tog fäste, när man såg vart alla verktyg och produkter skulle exporteras ut i världen. Idag pratar lingvisten Kjell engelska, tyska, spanska och flamländska. Utbildningen på Handels och jobbet på Volvo tog honom runt i världen. Men det var alltså på Stridsberg som det började. Som för så många andra.
Nedläggningen
När jag frågar Kjell vad han tyckte om nedläggningen på 90-talet så förklarar han att så blir det om man inte hänger med i tiden.
– Vi borde investerat i nya maskiner, som tex ett nytt valsverk. Vi borde hakat på när andra i branschen gjorde det. Men det är lätt att vara efterklok, menar han.
När vi börjar prata om planerna för Vårvik lyser eftertänksamma ögon upp igen. Jag frågar vad han hade gjort om han fått bestämma om vad som händer med Vårvik idag.
– Jag är så tacksam över vad ni är på väg att åstadkomma! Jag hade gjort exakt som ni. Lyfta historien, både på plats och digitalt. Att behålla det gamla är bra men bara till en viss gräns, det får inte stoppa utvecklingen eller ske till vilket pris som helst. Men att se till att arvet lever kvar och blir till något ännu bättre är det bästa alternativet. Det ska bli så kul att se vad ni kommer lyckas uträtta!
Stridsbergsveteranerna
De är ett gäng de som ses varje tisdag, Stridsbergsveteranerna. Alla från olika positioner och bakgrund men med åren på Stridsberg under dess glansdagar som gemensam nämnare. När det inte är Coronatider då vill säga. Vi hörs en del på telefon förklarar han. Det får räcka så länge.
Hälsa och skratta säger Kjell till mig innan vi skiljs åt. Han berättar att det var ett av flera uttryck som hans ”ogudaktiga äldre kollegor” på Volvo lastvagnar ofta slängde sig med.
– Jag gillar det så jag säger det också, säger han och flinar.
Vi vill samla era anekdoter och minnen här på hemsidan och även kanske i någon tryckt version. Men då behöver vi er hjälp, er hjälp att minnas och berätta historien från nya vinklar. Skicka in ditt bidrag till info@varvik.trollhattan.se så fler får ta del av dåtidens skatter med Trollhättekoppling.